BIF bildades 1924 och officiella datumet var 24 aug. Det började med ett möte i fotboll mellan grabbarna i samhället och grabbama som bodde i Glasbruket. En match som samhälles-pojkarna f.ö. vann med 4-0. I en returmatch vann Glasbruket med 3-2. Kamratligt som det var ,överenskoms att bilda en idrottsförening. En interimsstyrelse utsågs med namn som Vive Karlsson, Arne Malmqvist och Petrus Andersson. Det första protokollförda mötet är daterat 11 april 1926.

Den första fotbollsplanen var vid Strandbadet i närheten av nuvarande Caravan Clubs anläggning och järnvägsstationen var närmaste granne. Marken arrenderades av Hjalmar Andersson i Västanå för en årlig avgift av 25 kr. Sven Furhoff utsågs till materialförvaltare och erhöl125 kr. årligen. Då ingick även pumpning av fotbollar.

För att få inkomster anordnades fester i Folkets Park. Alla fick arbeta ideellt utan ersättning, vilket är helt lika som idag. Ekonomin är och har alltid varit ett problem i alla de hundratals idrottsföreningar som idag finns. BIF är inget undantag. Ett överskott på drickaförsäljning 1936 var vid ett tillfälle 2:60 och att en bussresa till Fågelsta betalades med 23 kr.

1932 skulle en omläggning av fotbollsplanen ske, varför matcherna fick spelas i Klockrike.

I årsberättelsen för 1932 framgick att den ekonomiska situationen var nära nog var katastrofal, men styrelsen manade, som det står till "... enighet och energi". A-laget vann dock det årets serie Klass 2 Västra, med Vadstena på 2:a och Medevi på 3:e plats.

1934 var ett jubileumsår. Då anordnades en pokalturnering med Karle, Ljungsbro, Spångsholm och BIF som deltagande lag. Hemmalaget segrade i finalen mot Karle efter förlängning. Publikintresset var stort och så förblev det under några år. Detta hjälpte upp ekonomin.

Orientering har även funnits på föreningens program. Nämnas kan att Gösta Gredin (nu över 90 år gammal) blev 2:a vid DM för Östergötland. Gösta deltog som aktiv i föreningens alla aktiviteter. Duktig fotbolls- och bandyspelare.

1937 kom frågan om en ny idrottsplats upp. Det var en pensionerad f.d. Överlärare,. Birger Alm från Motala,. som hade bosatt sig i Borensberg som blev den främsta eldsjälen. 1938 inköpte Brunneby kommun ett område norr om Klinten av Motala Ströms Kraft AB som då var ägare av Hälla gård. Borensbergs Idrottsplatsförening bildades. Riksidrottsförbundet beviljade 10.000 kr och frivilligt arbete tecknades. Arbetet fördröjdes bl.a. av att kriget brutit ut med många inkallelser som följd. På försommaren 1943 kunde dock den nya idrottsplatsen, Bergvallen, tagas i bruk.. Invigningsmatchen spelades mellan IFK Norrköpings förstärkta reservlag och BIF:s A-lag. Gästerna segrade med 2-1.

Publiken ökade på matcherna tack vare den nya idrottsplatsen. På 1943-års pokalturnering sattes nytt publikrekord med över 1000 betalande personer. Ett rekord som står sig än idag.

Nya omklädningsrum har under årens lopp uppförts. Likaså två tennisbanor.

Fria idrotten var också nu på uppåtgående tack var en nyinflyttad ledare nämligen Gösta Jakobsson. Klubbmatcher ordnades bl.a. mot Tibro AIF och Nacka SK. En mycket uppmärksammad sprinter var Borensbergs-pojken Olle Karlsson med bl.a. 10.8 på 100 m, 22.6 på 200 m och 6.46 m i längdhopp. Tyvärr insjuknade han strax före SM 1947 och kunde icke deltaga. Han flyttade sedermera till annan ort.

50-talet präglades av lugn. Intresset för friidrott hade svalnat i och med Gösta Jakobsson och Olle Karlssons avflyttningar från samhället. Orienteringssektionen avvecklades. En bågskyttesektion hade dock kommit till stånd med ett 20- tal intresserade. Sektionen skildes från föreningen 1962 när Borensberg Bågskytteklubb bildades.

1971 började damerna att spela fotboll . Såväl 1972 som 1973 vann damerna Strå IF:s damserie. Sedan kom seriefotboll för damer på Östergötlands Fotbollsförbunds program.. 1980 tog laget steget upp i div. I, en sejour som varade i 2 år. De långa resorna tog både på krafterna och ekonomin. En drivande kraft i damfotbollen var Sture Holm, som nedlade mycket arbete för damlaget.

Vid årsmötet 1973 tillsattes en Friidrottssektion med Bengt Andersson som ledare. Redan samma år fick föreningen 2 distriktmästare, nämligen Lars Hildeskog i 10-kamp för 18 års juniorer och Marie Gårlin i höjdhopp för 20-årsjuniorer. Efter 20 års uppehåll arrangerades åter friidrottstävlingar på Bergvallen, bl.a. den första Sommartävlingen för ungdom. 1979 genomför sektionen den första Sommarskolan som sedan blivit en tradition. Kanallöpet (halvmaraton-loppet) arrangerades för första gången 1981. 1983 sattes inte mindre än 34 nya klubbrekord. Jörgen Widarsson kastar 21.30 i sin första spjuttävling och som en följd av detta blir Jörgen föreningens första SM mästare i spjut för pojkar 15-16 vid Ungdoms SM. Jörgen förbättrade östgötarekordet med nästan 5 meter. Tyvärr fick han en ryggskada som tog ett helt år att läka. Men Jörgen korn igen 1987 och blev åter svensk mästare, landslagsman och ny rekordhållare i spjut för 18-års juniorer.

BIF fick en svensk mästarinna under 1986 nämligen Ulrika Svenstedt som vann 3000 m för flickor 15-år.

Många ungdomar kan nämnas med fina prestationer inom friidrotten de senaste 20 åren, bl.a. Erik Andersson, Fredrik Grönwall, Mari Karner och Anna-Karin Kullberg.

På grund av vissa samarbetsproblem med Göta Kanalbolag beslöt arrangörerna för Kanal-Löpet BIF Friidrott och Skidor, Ljungsbro FK och Vreta SoMK att 1998-års löp var det sista som arrangerades. Mycket tråkigt då loppet var mycket uppskattat i hela Mellersta Sverige. Vi hoppas att en uppgörelse kan nås med den nya ledningen för Göta Kanal-bolaget så att tävlingen kan återupptas.

Som huvudledare sedan 1973, har Bengt Andersson varit den som dragit ett stort lass i friidrottssektionen. Som ett bevis på detta erhöll Bengt 1989 Ernie Hjertbergstipendiet för "värdefulla insatser och inspiratör och tränare i spjut främst på klubbnivå men även nationellt".

Skidsektionen inom BIF , har vuxit fram successivt under de senaste 50 åren. Pionjärer kan nog sägas vara några kämpar som även sysslade med bågskytte. Lars Ekvall, Tore Andersson, Karl Johan Tillgren, Bengt "Skorpan" Andersson m.fl. ingick i detta gäng. På 50-talet ordnade de många längdlöpningstävlingar, bl.a. klubbmästerskap. Skidans Dag var också populärt bland klubbarna i distriktet. Deltagarantalet var stort i varje tävling. Stafett mellan lag från Borensberg, Fornåsa, Klockrike, Ljungsbro m.fl. förekorn under 40-talet. Det var seniorer som åkte den vanliga sträckan 3 x 10 km. Start var på gärdet där servicehuset Svanen nu ligger .

En svacka uppstod i utvecklingen och i mitten av 60-talet låg verksamheten nästan nere. I detta skede fick Karl-Ingvar Tilly och John-Erik Karlsson i uppdrag att blåsa liv i skidsektionen. Detta skedde också med besked. Vid slutet av 60-talet var ett elljusspår på 2,5 km klart och även de äldre spåren var i god kondition. Verksamheten, både vad beträffar träning och tävling expanderade snabbt. Duktiga ungdomar dök upp, bland många andra Pia Karlsson. Runt 1980 hade sektionen c:a 100 tränande ungdomar och ett relativt stort antal Vasaloppsåkare. Verksamheten hölls på en mycket hög nivå under hela 80-talet, där många snörika vintrar bidrog till att tävlingar kunde genomföras problemfritt med stort antal deltagare. som genomfördes för första gången 1979 med hela 578 deltagare. Lars Frykberg från Mora segrade. Lars vann senare en gång Vasaloppet. 
Ytterliggare 4 lopp blev det under 80-talet. Folkfester i vackert väder med målgång på Skolgatan.
Skidintresset var nu på topp. Draghjälp korn givetvis från de framgångar som Sveriges ledande skidåkare skördade. Senare har BV-loppet genomförts som varvlopp. Tyvärr har loppet fått inställas några år på grund av dåliga snövintrar

Ett antal elljuslopp har också genomförts med kända åkare som Bengt "Månen" Karlsson med flera deltagare ur Götalandseliten. För att göra skidsporten populär, även för mindre rutinerade åkare, kördes också flera 24-timmars lopp. Ett stafettlopp med lag från firmor, föreningar m.fl. Fyrverkerier, glada upptåg och spex gjorde att deltagandet blev stort. Rekordåret 1982 deltog inte mindre än 34 lag, med ett okänt antal deltagare.

Borensbergsloppet, en dagtävling har körts i stort sett årligen under de senaste decennierna. Trots att snötillgången de senaste 10 åren ofta varit minimal, har loppet gått, även om det måste flyttas till annan ort. Tävlingen har varit en av de allra bäst besökta i Östergötland och med deltagare från grannlänen.

Träningarna har varit mycket välbesökta under en lång tid. Bäst var det under 80-talet. Men trots en nästan osannolik brist på snö. har klubben hållet ställningarna på ett bra sätt. Träningsfrekvensen har sjunket något de senaste åren, men tränarkåren har gjort ett fantasiskt arbete, vilket medfört att intresset bland ungdomarna hållet i sig, I fråga om antal tränande ungdomar har vi i flera år varit ledande i Östergötland.

Tävlingsresultaten har ej heller uteblivit. Årligen tar föreningen ett antal DM medaljer och även i Götalandsmästerskap har det skördats medaljer. Flera av skidungdomarna har också gått på skidgymnasium eller skidlinjer på annan ort. Ulrika Svenstedt, som gjort många flera goda insatser i nationella tävlingar , har under flera år kombinerat skidåkning med studier i USA.

Spårarbete är svårt att bedriva för ännu yrkesverksamma människor. Tiden räcker många gånger inte till. Detta har bl.a. Sven Carlsvärd insett. Han har därför samlat en seniorgrupp kring sig, som det senaste året nedlagt ett stort arbete, för att hålla skidspåren intakta. Bl.a. har en ordentlig breddning och putsning av 1,5 km-spåret har blivet följden. Ett gott initiativ av Sven och de övriga gubbar som samlats varje vecka. Spårsystemet har successivt utvecklats såsom Elljusspår 1960 talet, Nytt elljus 1980 talet, Viadukt vid startplatsen och omläggning i tunnlar mm när nya förbifarten korn till stånd.

Maskinparken utgörs av tre skotrar, varav två är nya under 90-talet, och en fyrhjulig motorcykel.

Idag är det en intakt sektion med goda tränarkrafter och ett 50-tal tränande ungdomar, fina spår som breddas och förberedes för konstsnö. Framtidstron är god i sektionen

Som jag sa inledningsvis, så var det med fotbollen som BIF startade. Fotbollen har fortsatt under 75 år med olika resultat.

Det har i vår förening varit både medgång och motgång med spel från Div. 4 till Div. 6. I år, Jubileumsåret, var man nära att ta steget upp i Div. 4. Så blev det icke, men en hedrande 4:e-plats blev det till slut, med mycket små marginaler till framförvarande lag.

Den bästa framgången nåddes nog 1943, då steget till div. III icke var stort. Två norska pojkar som korn till Borensberg som flyktingar visade sig vara duktiga bollspelare. Loyd Peterzén från Kristiansand och Ole Mårtenssen från Mosjön var deras namn. När kriget var slut återvände de till sina hemtrakter. Loyd, som nu har gått ur tiden, spelade flera gånger i norska landslaget, Han blev en stor affärsman i Norge med bl.a. tillverkning av säkerhetsbälten mm till bilindustrin. Ole Mårtenssens vidare öden vet jag inget om

Ytterliggare talanger har fostrats i BIF:s fotboll. Mats Almgren som först värvades till IFK Motala, därefter till Åtvidabergs FF och ytterliggare ett steg till IFK Norrköping. Hans bror Björn gick till Åtvidabergs FF.
De senaste åren var det Henrik Johansson som gick till Motala AIF och numera tillhör Malmslätts AIK. Therese Sandström, mycket duktig inom damfotbollen, gick till Kenty i Linköping. Laget som ånyo 1999 har kvalificerat sig till Damallsvenskan.

Damfotbollen har, som jag tidigare nämnt, med bl.a. spel i högsta serien och satt Borensbergs namn på Sverigekartan. 1980 blev laget för övrigt DM-mästare med 5-0 i vinst mot Kenty. Premiärmatchen i ettan var mot Hallsberg den 20.04 .1981. Två säsonger blev det för damerna i högsta serien. För att klara Div. 1-spel ekonomiskt bidrog Zanda AB och Motala kommun med vardera 30.000 kr. Ytterliggare donerades några år senare 30.000 kr av pensionären på Berga Hem Arnold Andersson. Pengar som till en del bl.a. gick till damfotbollen. Damfotbollen fortsätter i lägre serier, med blandade resultat. Resultaten kanske inte är det viktigaste, utan att verksamheten fortsätter .

Inom fotbollen finns en särskild ungdomskommitté UK, som sysslar med ungdom från de lägre åldrarna fram till 16 års ålder. Pojk- och flicklag deltager i det särskilda seriesystemet. Pojkar 84 vann f.ö. årets serie med god marginal. Och övriga ungdomslag har nått goda resultat. Här läggs ned ett stort och ansvarsfullt arbete av föräldrar och ledare. De skall leda ungdomen fram till kommande lag som skall föra BIF:s färger vidare inom fotbollen.

Inte att förglömma så finns ett Oldboys lag med fina resultat i matcher mot grannklubbarna. Ledare och föregångsman för oldboys-laget har varit Grille Lindgren som tidigare har spelat i serielaget

När handbollen upphörde med sin verksamhet bildades en innebandysektion 1994. Efter några försöksår deltager nu laget i seriesystemet. Kommunen har bidragit till en sarg i Sporthallen.

Föreningen har idag c:a 550 medlemmar. Styrelsen består av ordf. sekr . kassör, vilka även utgör verkställande utskottet. I styrelsen ingår även en representant från varje sektion som är valda på ett år.

Till slut blickar vi framåt med nya tag. Samtidigt vill jag tacka alla de eldsjälar, ingen nämnd och ingen glömd, som under de 75-åren nedlagt ett förtjänstfullt arbete i både med och motgång. Vi måste alla ge ungdomen vårt stöd. Ett stöd som behövs som motvikt till alla de frestelser och problem, som vår ungdom oförskyllt utsätts för idag. Inte minst narkotika och drogfaran som kan ge livslånga skador. och bortkastade ungdomsår. Nya medlemmar och ledare är välkomna in i verksamheten. Ledare behövs i alla sektioner. Utan de rätta ledarna avstannar verksamheten och så får absolut inte ske. Vi tror på ett starkt BIF i framtiden.

Tack skall Ni allesammans som har lyssnat!

Till slut läser jag i 1934 årsmötes protokoll där sekr. Sven Furhoff som sista obyråkratiska paragraf skriver: "Mötet avslutades klockan 7:30 i en ganska fridfull stämning."

Låt det så förbli.